Äntligen är det över. Ni ska veta vad jag har varit nervös över detta. Jag har knappt haft plats för något annat i huvudet och jag ligger många timmar minus på sömnkontot. Det är inte själva operationen jag har varit nervös för utan för att han skulle sövas! Min lille bebis. Men det gick jättebra och nu har lillemannen rör i båda sina små öron så nu hoppas jag verkligen att han slipper vätska, inflammationer och spruckna trumhinnor fler gånger! 

 

Ombyten, sövning, operation, uppvakning och val av presenter tog lite mer är tre timmar. Han var inte det minsta yr av narkosen när han vaknade så då åkte vi en sväng till barnens farmor innan vi åkte hem. Han visade vilka saker han hade fått och så fick vi lite fika förstås.