Hormoner och lull-lull
Publicerat den
Hormonerna rusar vilt och humöret är på topp. NOT! Jag har under förra veckan hunnit skälla på min karl, barnen, hunden, min ena bror och på en stackars man som var ute och gick med hunden i mörkret utanför vårt staket. Knäpp har jag blivit...
Nu till nått annat.
Vi älskar vårt nya ställe men det känns inte riktigt som hemma. Det saknas lull-lull. I den gamla lägenheten kom vi aldrig riktigt iordning eftersom vi visste att vi inte skulle bo kvar där. Ingen mening att lägga tid och pengar på den alltså. Men här hade vi tänkt att stanna så idag har vi handlat lite saker för att öka trivseln. Bl. a denna lilla ugglan:
Och sist men inte minst så ska jag berätta att den gamla lägenheten blev besiktigad och godkänd idag så nu slipper vi den. Skönt!
/M
Att önska ett kön
Publicerat den
För ett tag sen så läste jag ett inlägg hos Bambi. Hon berörde ett ämne som jag har tänkt på en del nu när vi väntar bebis igen, nämligen att önska ett kön. Jag har lite svårt att relatera till detta, hur kan man bli besviken för att det inte blev det kön som man hade tänkt sig?
När lillemannen låg på jäsning så var jag säker på att det var en pojke ganska tidigt. Vi kollade aldrig efter och jag hade inte blivit besviken/mer glad om det hade varit en flicka. Det spelade liksom ingen roll.
Men nu till det som stör mig, nämligen att folk tar sig friheten att bestämma vad dom tror att jag vill ha. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra: "Åh grattis, det blir nog en flicka denna gången". Och då vill jag bara säga att:
- För det första så finns tillfällen då ett enket "grattis, vad roligt" duger alldeles utmärkt. Detta är ett sådant tillfälle.
- För det andra så har jag aldrig uttryckt en önskan om att få ett specifikt kön och om du tänker anta att jag har en sådan önskan så tänker jag anta att du vill ha en spydig kommentar i retur, även om du säkert "menar väl".
Vi har inte kollat efter denna gången heller och jag har ingen känsla för vad det kommer bli men jag kommer att bli lika glad oavsett. Jag gillar egentligen inte överaskningar men i dessa fallen så vill jag inte ha det på något annat vis. Men har man ett X antal pojkar/flickor så kanske tankegången är helt annolunda? Hur tänker ni om att önska ett kön?
/M
Emil och griseknoen
Publicerat den
När Lillemannen var mindre så var han helt besatt av Grease. Vad jag än försökte göra och vilka andra filmer jag än startade till honom så gick det inte. Han skulle bara kolla på Grease. Och det gjorde inte mig något. Dom första 785 gångerna...
Sen gick det en ganska lång period utan att han brydde sig om vad som visades på dumburken. Men nu går denna nästan non-stop här hemma:
Först tyckte jag att det var underbart, a trip down memory lane liksom. Nu är jag inte lika road längre...
/M
.
